Musik - The Pogues

Sitter här sent på kvällen i bildskärmens sken och skriver mitt inlägg. Inlägget ska handla om ett band som har en sån kraft och känsla att man nästa ramlar av stolen när man hör dem. Jag kan ju inte syfta på något annat band eller samling musiker än "The Pogues".

För er som inte har en aning om vilka The Pogues är så kan jag berätta att det är ett gäng musiker med rötterna i Irland och Storbritannien som under 80 och 90-talet visade världen att punk, irländsk folkmusik och kickass-attityd verkligen var ett vinnande koncept. Här har ni ett smakprov, så höj volymen!

 

Namnet The Pogues kommer av deras ursprungliga namn "Pogue Mahone", vilket i sin tur är en engelsk variant av det irländska uttrycket "póg mo thóin" som på svenska betyder "kyss mitt arsle"! Namnbytet kom ganska snart efter att de nekades sändningstid i brittisk radio på grund av deras bandnamn.

Pogue Mahone --> The Pogues.

Bandets ökände sångare och frontman Shane MacGowan missar man inte. Han är känd för sitt ohyggligt fula utseende och avsaknad av nästa alla tänder (legenden säger att han som 10 åring introducerades till whiskey av sin mormor för att han skulle hålla sig borta från droger, men att det istället utvecklades till ett missbruk och att tänderna frättes bort med tiden), men han är också känd för sin varma röst som fångat miljontals människor.

*Idag har dock Shane skaffat nya tänder vilket kan ses i ett litet klipp på Youtube (sök Shane Macgowan dentist).*

The Pogues på omslag till sin skiva "If I Should Fall From Grace With God"
som för övrigt är ett mästerverk.

The Pogues största bedrift är förmodligen deras låt "Fairytale of New York" som gång på gång utses till världens bästa jullåt. De har även spelat med flera av Irlands största folkmusiker däribland legendarerna The Dubliners mfl. The Pogues har turnerat i hela världen, och har varit i Sverige vid flera tillfällen.

1991 lämnade Shane MacGowan bandet då hans kollegor tröttnat på hans ständiga drickande och otyglade personlighet. The Pogues blev inte samma sak utan Shane, och några år senare lade de ner helt. Vid flera tillfällen under 2000-talet har dock bandet återuppstått med originaluppsättningen och gjort turnéer och spelningar på nytt, och Shane och de andra har sagt att en ny skiva inte är en omöjlighet.

Jag älskar musik som får mig att känna känslor; musik som rycker med mig emotionellt. The Pogues lyckas verkligen med just det, och jag vet inte hur många gånger jag slängt i en skiva i stereoanläggningen och sjungit med "If I Should Fall From Grace With God". Inget ger mig så mycket kraft och inspiration som just den låten.

Hur som helst. Jag tänker hålla det relativt kort och inte bli för sentimental, men här följer i alla fall ett par rekommendationer. Enjoy.